Digitalt ljud

Översikt

Precis som med digitala bilder och videofiler innehåller digitala ljudfiler en rad viktiga egenskaper som påverkar kvaliteten och storleken på ljudfilen, och som är direkt relaterade till det valda filformatet. Digitalt ljud kan beskrivas som den teknik som används för att spela in, lagra, generera, manipulera och återge ljud med hjälp av ljudsignaler som har kodats i digital form.

Kodekar och komprimering

En digital ljudfil som är tänkt att bevaras bör helst lagras i ett okomprimerat filformat, men okomprimerade filer är ofta väldigt stora. Därför används ofta kodekar. En kodek är ett program som kodar och avkodar digitala dataflöden eller signaler på olika sätt. Dess uppgift är normalt att komprimera och packa upp data så att man kan lagra och överföra filer med en mindre filstorlek. Det finns kodekar som bevarar ljudfilen i ursprungligt skick, antingen helt utan komprimering eller med förlustfri komprimering. Det finns också kodekar som använder sig av så kallad ”förstörande”, eller destruktiv komprimering. Destruktiv komprimering innebär att en del av informationen går förlorad när filen blir mindre i storlek. Ur ett långtidsperspektiv är det dock rekommenderat att skapa och bevara en ljudfil med så hög kvalitet som möjligt och i ett okomprimerat format.

Viktiga egenskaper

Viktiga egenskaper hos en ljudfil som bör bibehållas under hela bevarandeprocessen är i korthet:

Varaktighet

dvs. längden på ljudfilen i tidskodat teckenformat (timecoded character format) (TCF). Kontroller bör göras för att säkerställa att filen matchar den avsedda längden.

Bit Depth

anger hur många bitar av information som lagras per prov (sample) och är en indikator på ljudkvalitet (t.ex. 16 eller 24 bitar).

Samplingsfrekvens

en indikator för antalet samplingar per sekund. Samplingsfrekvens är oftast uttryckt i hertz t.ex. 44,1 kHz (en vanlig samplingsfrekvens) och är, liksom Bit Depth, en indikator på kvaliteten på filen.

Kanaler

beskriver antalet överföringskanaler som används för att bära fram ljudet till högtalaren. Mono (en kanal), Stereo (två kanaler) och Surround (fler än två kanaler, ofta 5,1 eller 5,2).

Kanaltilldelning

om varje kanal har tilldelats ett kanalnummer kan dataskaparen välja varifrån ljudet tillhörande olika kanaler ska komma. I en stereoinspelning av en intervju skulle det exempelvis gå att bestämma att ljudspåret med intervjuaren tilldelas kanal 1 och hörs i vänster högtalare och ljudspåret med respondenten tilldelas kanal 2 och hörs i höger högtalare.

Best practice

Best practice-dokument för digitalt ljud