Introduktion till juridik och forskningsdata
Från DAU-handboken
Introduktion till juridik och forskningsdata
De flesta av Sveriges lärosäten är statliga myndigheter och måste följa de lagar och regler som särskilt riktar sig till offentliga verksamheter. De stiftelsehögskolor som finns, t.ex. Chalmers och Jönköping University, tillämpar samma regelverk, trots att de inte är myndigheter.
Förvaltningslagen (2017:900) är en central lag för myndigheter som reglerar hur myndigheter ska agera, hur myndighetsbeslut fattas och hur handläggningen av ärenden ska gå till. Där finns även bestämmelsen om serviceskyldigheten för myndigheter, vilken bl.a innebär att myndigheten ska ge ut upplysningar till dem som tar kontakt med myndigheten på ett sådant sätt så att de förstår.
Offentlighetsprincipen är ett samlingsbegrepp för flera rättigheter som regleras i grundlagen. Några av dessa rättigheter är handlingsoffentlighet, förhandlingsoffentlighet och yttrande- och meddelarfrihet. Offentlighetsprincipen är central i den svenska rättsordningen och syftar till att allmänheten och massmedier har rätt till insyn i statens, kommunernas och regionernas verksamhet. Offentlighetsprincipen innebär till exempel att domstolsförhandlingar som huvudregel ska vara öppna för allmänheten, det vill säga, de ska vara offentliga. Handlingsoffentlighet innebär att handlingar inom den offentliga förvaltningen är offentliga, under förutsättning att de är allmänna handlingar och att de inte omfattas av sekretess.
När man pratar om offentlighet och sekretess utgår regelverket från tryckfrihetsförordningen (1949:105), och där är det andra kapitlet särskilt intressant i det här sammanhanget. Eftersom tryckfrihetsförordningen är en grundlag är reglerna om handlingsoffentlighet grundmurade, och de går alltså inte att rucka på, förändra eller förhandla bort.
En annan författning som har stor betydelse vid hanteringen av allmänna handlingar och forskningsdata vid en myndighet är offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Det är en omfattande lagstiftning med många regler och bestämmelser som rör sekretess.
I arkivlagen (1990:782) och arkivförordningen (1991:446) finns bestämmelser om myndigheters arkivskyldighet, som bland annat anger vilka handlingar som ska bevaras och när gallring får ske. Lagen bygger på lagstiftning från slutet av 1700-talet som utgår från tanken att bevarandet av handlingar är en del i rättssäkerheten för den enskilda medborgaren. Det blir ju meningslöst att ha rätt att begära ut allmänna handlingar om det inte finns några handlingar bevarade. För forskningshandlingar finns det flera goda skäl till att de ska bevaras. Att de finns sparade på ett strukturerat sätt är en förutsättning t.ex. för att andra forskare ska kunna granska och verifiera resultatet och göra om analyser.
Arkivlagen säger i regel att allmänna handlingar ska arkiveras hos den ansvariga myndigheten om inte Riksarkivet har tagit över ansvaret. Arkivlagen är viktig för arkivering av material och för bedömningen av vilka handlingar som ska bevaras och gallras inom ett forskningsprojekt. Det kan vara bra att redan i början av ett forskningsprojekt ha klart för sig vilka handlingar som direkt blir allmänna och vilka handlingar som eventuellt kan komma att gallras.
I vissa fall omfattas forskning av lag (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor, dvs. etikprövningslagen. Syftet med lagen är att skydda den enskilda människan och respekten för människovärdet vid forskning. Lagen reglerar i vilka situationer som forskaren behöver ansöka om tillstånd hos etikprövningsmyndigheten för att få bedriva sin forskning. Etikprövningsmyndigheten prövar forskningen och tillståndet blir sedan den ram som forskaren har att förhålla sig till. I etikprövningslagen regleras också vilken information som ska ingå i ett informerat samtycke, hur och vem som är forskningshuvudman och vilket ansvar den enskilde forskaren har för att forskningen bedrivs på ett lagligt sätt.